Frågor och svar
Här hittar du vanliga frågor och svar om delegering inom vård och omsorg. Svaren är baserade på gällande lagar, föreskrifter och rekommendationer från Socialstyrelsen och Vårdhandboken.
Informationen riktar sig till både personal och chefer som vill förstå vad som gäller kring delegering – vad det innebär, hur det går till och vilket ansvar som följer med.
Nej, delegering ska alltid vara ett undantag – inte en lösning på personalbrist eller ett sätt att effektivisera. Varje delegering ska bygga på en individuell kompetensbedömning, och bara uppgifter som är lämpliga att delegera får överlåtas.
Det är viktigt att förstå att det är själva utförandet av uppgiften som delegeras – inte det övergripande medicinska ansvaret.
- Den som tar emot en delegering har ansvar för att utföra uppgiften korrekt.
- Den som delegerar ansvarar för att det var rätt att överlåta uppgiften från början.
Det betyder att båda parter har eget ansvar – men för olika delar. Det medicinska ansvaret för vården i stort kan inte delegeras bort.
📚 Källa: Socialstyrelsen HSLF-FS 2017:37, Patientsäkerhetslag (2010:659), Vårdhandboken
Ja, men det är en av de mest känsliga typerna av delegering. Det gäller särskilt vid:
- Dosdispenserade läkemedel
- Injektioner
- Riskläkemedel (t.ex. insulin, Waran)
En noggrann kompetensbedömning, teoretisk utbildning och praktisk handledning krävs. Dokumentation ska vara tydlig och uppdaterad.
📚 Källa: Vårdhandboken – Läkemedelsdelegering, HSLF-FS 2017:37
Nej. En delegering är personlig och kan inte föras vidare. Det innebär att:
- Den som mottagit en delegering får inte i sin tur delegera vidare till en kollega.
- Om en uppgift behöver utföras av flera, måste varje person få egen delegering från formellt kompetent personal.
Detta gäller även om uppgiften verkar identisk.
📚 Källa: HSLF-FS 2017:37, 3 kap. 2 §
Svar:
Nej. En delegering gäller endast på den arbetsplats där den är utfärdad. Om du byter avdelning, arbetsplats eller arbetsgivare måste en ny delegering utfärdas – även om det gäller samma typ av arbetsuppgift.
Det är alltid verksamhetschefen eller MAS som bestämmer vilka regler som gäller lokalt.
📚 Källa: Vårdhandboken – Delegering
Endast om du fortfarande arbetar inom samma verksamhet, med samma ansvar och under liknande förhållanden. Om du till exempel börjar arbeta natt istället för dag, eller med andra patienter, måste en ny bedömning göras.
Förutsättningarna måste vara jämförbara med de som gällde vid delegeringstillfället.
📚 Källa: Socialstyrelsens vägledning till HSLF-FS 2017:37
Inhyrd eller tillfällig personal måste bedömas och delegeras på samma sätt som fast personal. Det gäller även om personen har erfarenhet från liknande uppgifter på andra arbetsplatser.
Tidspress eller antaganden om kompetens får inte ersätta formell bedömning och dokumentation.
📚 Källa: Vårdhandboken – Delegering, HSLF-FS 2017:37
Det är viktigt att följa upp både utförandet av arbetsuppgiften och personens trygghet i uppgiften. Exempel på uppföljning:
- Kontroll av dokumentation (t.ex. i läkemedelsjournal)
- Samtal eller observation
- Avvikelserapporter
- Förnyad kunskapskontroll
Uppföljning är inte bara formalia – det är ett sätt att stärka patientsäkerheten.
📚 Källa: Vårdhandboken – Uppföljning av delegering
En delegering gäller högst ett år, och måste därefter förnyas. Den kan också återkallas när som helst om förutsättningarna förändras – till exempel om den delegerade inte längre bedöms vara kompetent eller om vårdbehovet förändras.
Förnyelse kräver en förnyad kompetensbedömning – man kan alltså inte bara ”förlänga” delegeringen slentrianmässigt.
📚 Källa: HSLF-FS 2017:37, 3 kap. 4 §
Minst en gång per år, då delegeringar automatiskt upphör om de inte förnyas. Det ska göras en förnyad kompetensbedömning inför varje ny delegering, och det får inte ske slentrianmässigt.
Om arbetsuppgifterna eller organisationen förändras bör delegeringarna ses över tidigare.
📚 Källa: HSLF-FS 2017:37, 3 kap. 4 §
Legitimerad personal som delegerar behöver stöd, utbildning och tydliga riktlinjer. Många sjuksköterskor är osäkra på vad som krävs och hur bedömning ska gå till.
Verksamheten bör erbjuda:
- Skriftliga rutiner
- Exempel på bedömningsunderlag
- Tillgång till utbildningsmaterial och tester
- Möjlighet till handledning från MAS eller erfarna kollegor
Att skapa trygghet i rollen som delegerande stärker patientsäkerheten.
📚 Källa: Socialstyrelsen, Kommunförbundet – Delegering i praktiken
Det bör finnas ett skriftligt underlag eller en digital registrering av alla aktuella delegeringar. Om du är osäker – fråga ansvarig sjuksköterska eller sök i journalsystemet om det finns stöd för delegering där.
Du ska aldrig utföra en uppgift som kräver delegering om du inte vet med säkerhet att du har rätt att göra det.
📚 Källa: Vårdhandboken – Delegering
Ja. En delegering kan återkallas när som helst om det uppstår tvivel kring kompetens, arbetsförhållanden eller patientsäkerhet. Det är den som delegerat som beslutar om detta.
En delegering upphör också automatiskt vid anställningens slut eller efter ett år om den inte förnyas.
📚 Källa: HSLF-FS 2017:37, 3 kap. 6 §
Nej. Bedömningar som kräver formell kompetens – till exempel att tolka vitalparametrar, diagnostisera hudförändringar eller fatta beslut om insatser – får inte delegeras.
Endast konkreta och avgränsade arbetsuppgifter får delegeras, t.ex. att ta ett blodtryck – men inte att bedöma om det är normalt.
📚 Källa: Socialstyrelsens vägledning till HSLF-FS 2017:37
Ja, men bara om du bedöms ha tillräcklig reell kompetens och det inte finns tillräckligt med personal med formell kompetens. Insulin är ett riskläkemedel, vilket innebär att delegering ska ske med stor försiktighet.
Du måste genomgå en särskild teoretisk utbildning och praktisk genomgång, samt visa att du förstår hur olika insulinsorter verkar och vilka risker som finns.
📚 Källa: Vårdhandboken – Insulin och delegering
Nej. Du måste först ha visat att du har reell kompetens, alltså att du kan uppgiften i praktiken och förstår vad den innebär. Det kräver både teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet.
En delegering får inte användas som en genväg för att "lära sig på jobbet". Den som delegerar ska ha sett att du redan behärskar uppgiften.
📚 Källa: Vårdhandboken – Delegering, HSLF-FS 2017:37
Ja, men varje delegering måste ändå baseras på en individuell bedömning. Det får inte ske "gruppdelegering" utan att varje person:
- Visat reell kompetens
- Förstått uppgiftens innehåll och risker
- Genomgått relevant utbildning
Blanketter eller system som tillåter flera signaturer samtidigt måste kombineras med individuell dokumentation.
📚 Källa: Socialstyrelsens vägledning till HSLF-FS 2017:37
Ja, delegering är frivillig. Den som blir erbjuden en delegering har rätt att tacka nej – och det ska aldrig uppfattas som att man måste ta emot en delegering för att behålla sitt jobb.
Att tacka nej är också ett yrkesetiskt ansvar om man inte känner sig tillräckligt trygg eller kompetent för uppgiften.
📚 Källa: Vårdhandboken, Patientsäkerhetslag (2010:659)
Nej, endast legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal som själv har formell och reell kompetens för uppgiften får utfärda en delegering. MAS kan dock skapa riktlinjer och förtydliga när delegering får användas.
Det är vanligt att MAS ansvarar för att rutiner finns, men själva delegeringen sker alltid av legitimerad personal.
📚 Källa: Vårdhandboken – Delegering, Patientsäkerhetslag (2010:659)
Ja. Delegeringar ska dokumenteras skriftligt, gärna i en särskild delegeringsblankett eller i ett digitalt system. Det ska framgå:
- Vem som delegerar
- Vem som tar emot
- Vilken arbetsuppgift det gäller
- Giltighetsdatum
En muntlig delegering räknas inte som giltig.
📚 Källa: HSLF-FS 2017:37, 3 kap. 5 §
Ja. Det är ett krav enligt Socialstyrelsens föreskrifter att verksamheten har dokumenterade rutiner för hur delegering ska gå till – inklusive utbildning, kompetensbedömning, dokumentation och uppföljning.
Dessa rutiner bör finnas lätt tillgängliga för både sjuksköterskor och övrig personal.
📚 Källa: HSLF-FS 2017:37, 2 kap.
Ja, det är ett krav att du förstår uppgiften, känner till risker och vet hur du ska agera i olika situationer. Detta säkerställs ofta genom en utbildning eller kunskapstest, som dokumenteras innan en delegering skrivs under.
Muntlig information räcker inte – det måste finnas dokumentation på att du bedömts ha reell kompetens.
📚 Källa: HSLF-FS 2017:37, 3 kap. 3 §, samt Vårdhandboken
Injektioner (subkutana eller intramuskulära) får delegeras till personal som visat dokumenterad reell kompetens. Det kräver:
- Utbildning i teknik och anatomi
- Kunskap om biverkningar och komplikationer
- Förmåga att hantera fel och avvikande reaktioner
Injektioner räknas som en avancerad delegering och ska följas upp noggrant.
📚 Källa: Vårdhandboken – Injektioner, delegering och läkemedel
I hemtjänsten gäller samma regler som i övrig vård – men eftersom personalen ofta arbetar självständigt och utan direkt tillsyn, ställs ännu högre krav på kompetens och dokumentation.
Delegerade uppgifter måste vara tydligt avgränsade, och personalen måste veta vem de ska kontakta vid problem.
📚 Källa: Vårdhandboken – Delegering i kommunal hälso- och sjukvård
Delegering får aldrig användas som en lösning på personalbrist. Den får bara ske om det är förenligt med god och säker vård och när det saknas formellt kompetent personal i en viss situation.
Verksamhetsansvarig måste se till att personalbrist hanteras genom bemanningsåtgärder – inte genom att öka antalet delegeringar.
📚 Källa: Vårdhandboken – Delegering, HSLF-FS 2017:37
Om du känner dig osäker eller har glömt hur uppgiften ska utföras, är det ditt ansvar att säga till. Du får inte utföra uppgiften om du inte längre känner dig trygg.
Informera ansvarig sjuksköterska eller arbetsledare – då kan du få repetition, handledning eller att delegeringen dras in tills vidare.
📚 Källa: Vårdhandboken – Delegering, Patientsäkerhetslagen (2010:659)